Anderson Silva var inte den märkliga steroid-förbrytaren som en eventuell MMA-proselyt skulle kunna kalla honom. Han har kallats för den bäste MMA-fightern i historien av bland annat UFC:s president Dana White och många MMA-tidsskrifter.
Anderson Silva ligger och puttrar på en 6:e plats i rankingen i UFC:s mellanviktsdivision, vilket inte alltid varit fallet. Anderson Silva höll, i en galax långt, långt borta, rekordet i att försvara UFC-titeln längst. I 2457 dagar, mellan 2006 och 2013 var brasilianske den rättmätige titelhållaren i mellanvikt. Med millimeter-precis striking, kraftig knockout-power och tekniskt ofelbar thaiboxning var Anderson Silva oktogonens mest fruktade man.
Silvas, till synes, eviga välde tog ett tvärt slut när han mötte Chris Weidman under UFC 162. Silva fick betala dyrt för sitt signifikativa lallande han var känd för när han knockades i ett märkligt maner i andra ronden. Silva kunde därmed inte längre kallas mellanviktsdivisionens onådige härskare. Weidman och Silva möttes ett halvår senare under UFC 168. Weidman checkade en av Silvas bensparkar, vilket knäckte Silvas skenben.
Silva har sedan dess förlorat 4 av sina 6 senaste matcher, med en match som blev en så kallad ’no contest’. Silva mötte och besegrade initialt Nick Diaz via domslut. I efterhand testade Silva positivt för två olika typer av anabola steroider och vinsten förklarades ogiltig.
Avslutningsvis vill jag ta er tillbaka till Silvas storhetstid. Under UFC 101, den 8:e augusti 2009, ställdes Anderson Silva och ”The Ultimate Fighter”-vinnaren Forrest Griffin mot varandra. Anderson Silva knockade Griffin efter 3 minuter och 23 sekunder in i den 1:a ronden. På ett otroligt snyggt sätt: