När en svensk fighters förlorar, eller inte motsvarar fansens högt ställda förväntningar, höjs ofta röster för att hen måste åka till USA och ansluta till ett supergym. Man verkar vara av uppfattningen att supergym är svaret på alla frågor, att ”one size fits all”. Att bara man beger sig till det förlovade landet i väster – och allra helst bosätter sig i Albuquerque – kommer man att bli en betydligt bättre fighter.
Är det verkligen så enkelt? Det vore såklart trevligt om det var så, men det är det dessvärre inte. Om amerikanska supergym vore universallösning för alla fighters hade vi inte haft gym som Allstars, SBG Ireland, Serra Longo, m.fl. Då hade alla fighters bosatt sig i Albuquerque, Montreal eller i södra Florida. Men det gör de inte. Under en period fanns det en tydlig trend inom mma-världen, att fighters som hade möjlighet borde söka sig till supergym. Men alla trender har som bekant ett bäst-före-datum och idag är det inte längre någon självklarhet. Tvärtom söker många idag helt andra lösningar. Det är dessutom så att fighters, likt människor i allmänhet, har olika preferenser. Supergym är helt enkelt inte för alla.
Jackson-Wink har under många år åtnjutit ett rykte som ett av världens främsta mma-gym. Det var ett av de första moderna supergym som etablerades – dvs ett stort mma-gym dit fighters vallfärdade från olika delar av världen för att ta del av spetskunskap och högkvalitativ sparring. Jackson-Wink har genom åren varit oerhört framgångsrika och har haft en rad mästare i olika organisationer. Andra exempel på supergym är: American Top Team, Tristar, American Kickboxing Academy och Team Alpha Male. Man skulle möjligen kunna lägga till ytterligare något gym till listan.
På senare tid har det inte gått fullt lika bra för Jackson-Wink. De har fortfarande en lång rad kända fighters, men det har blivit betydligt glesare mellan framgångarna. Namn som Jon Jones, Cowboy Cerrone, Holly Holm, Carlos Condit, Diego Sanchez och John Dodson är exempel på fighters som ser Jackson-Wink som sitt hem. De har dock alla det gemensamt att deras karriärer av olika anledningar haltar. Förklaringarna till deras motgångar varierar men det kan inte uteslutas att det i någon mån är kopplat till det gym där de alla tränar. Ett gym som har vuxit kraftigt genom att i flera omgångar har utvidga sin verksamhet. Möjligheterna till riktigt nära samarbete minskar när ett mma-gym når en viss storlek. Vissa kritiker har också hävdat att man genom kontinuerlig expansion har förlorat en del av den familjära stämning som tidigare kännetecknade Jackson-Wink.
För ett antal år sedan – i sportens ungdom – var det vanligt att fighters tränade på flera olika gym samtidigt – eller rättare sagt parallellt. Man tränade bjj på ett gym, boxning på ett annat, styrka och kondition på ett tredje, osv. Sen hade man ett mma-gym dit man gick för att ”sy ihop” de färdigheter man plockat upp på de olika specialgymen. Denna form av fragmenterad träning hade en del uppenbara problem. Nästa steg i utvecklingen blev att samla de olika delarna av mma (bjj, brottning, boxning, m.m.) under ett och samma tak. Team Quest är ett exempel på ett framgångsrikt gym som jobbade på detta sätt. En fortsättning på denna utveckling var att få olika specialist-coacher på ett gym att kontinuerligt prata med varandra och koordinera sina insatser rörande fighters. Det kan låta som en självklarhet men det var det inte utan det är något som har utvecklats successivt. Aktiva ’head coaches’ med ansvar för helheten och full insyn i de olika delarna av mma blev viktiga komponenter. Denna fullt integrerade modell med aktivt samverkande specialist-coacher under ett och samma tak kan, något förenklat, sägas vara vad som var utmärkande för ett supergym. Nyckelordet är att det “var” utmärkande, för det är inte längre något unikt för supergym.
Den integrerade modellen för träning är idag vanligt förekommande på mma-gym runt om i världen. Även små och medelstora gym arbetar utifrån samma grundläggande filosofi, om än med varierande förutsättningar. Idag är det alltså inte något unikt för stora gym att arbeta på detta sätt. Det finns dock fortfarande några fördelar med att träna på gym som Jackson-Wink.
En fördel med supergym är att de erbjuder hög kompetens. De tenderar att dra till sig kunniga och erfarna tränare. Duktiga mma-tränare är inte förbehållet supergym utan finns även på mindre gym. Sporten mma har idag nått en sådan nivå att gedigen kunskap finns att tillgå på många platser runt om i världen – Sverige är ett exempel på ett litet land med hög kompetens, Irland är ett annat. Att framstående europeiska fighters väljer att återkommande träna på Allstars är ett kvitto på att man håller hög nivå. Det är inte heller det enda svenska gymet med gedigen mma-kunskap.
På ett stort gym som Jackson-Wink är det inte heller alla förunnat att få träna med de mest kända coacherna, dvs den spetskompetens som finns på gymmet. Chase Sherman (UFC-fighter) berättade nyligen i en intervju att han önskade att han fick möjlighet att träna med Brandon Gibson, den kände strikingcoachen på Jackson-Wink, något Sherman inte fått göra trots att han sedan länge tränar på gymmet.
En tydlig fördel med supergym är att de, tack vare sin storlek och mängden fighters, erbjuder bra möjligheter till sparring. I synnerhet inom vissa viktklasser är det svårt att hitta högkvalitativ sparring och det kan vara en anledning att överväga att spendera tid på ett supergym där det vanligen finns fler högklassiga sparringpartners. Detta kan möjligen vara det starkaste skälet att söka sig till supergym. Man måste dock inte nödvändigtvis ta steget fullt ut och flytta till Albuquerque, eller Coconut Creek, för att få tillgång till högkvalitativ sparring. Många gånger kan det vara fullt tillräckligt att besöka andra gym – kortare eller längre perioder.
Människor spenderar väldigt mycket tid och energi på sina arbeten. Därför är det av stor vikt att man trivs på jobbet. Man skulle kunna säga att ju mer krävande arbete man har desto viktigare är det att man trivs. Att spendera långa perioder på supergym, på andra sidan jordklotet, funkar för vissa men det är inte alla som trivs med det. Att trivas på jobbet är dock en förutsättning för att kunna ägna många timmar om dagen åt en sport som mma.
Att träna och tävla i mma är mentalt krävande – det är på många sätt en extrem sport. Åtminstone såtillvida att man utsätter sig för extrema fysiska och psykiska prövningar. Under dessa förutsättningar är det viktigt att ha balans i tillvaron. Att känna sig tillfreds och helst även någorlunda harmonisk. Faktum är att det är viktigt för alla människor att ha bra balans mellan arbete och fritid. Om du inte har en fungerande och meningsfull fritid (familj, vänner, sociala aktiviteter, m.m.) kommer du inte att prestera lika bra i ditt arbete. Följaktligen är livet, det utanför fighting, oerhört viktigt för helheten. Sammanfattningsvis skulle man kunna säga att trivsel på arbetet och en meningsfull fritid är avgörande för människors välbefinnande. Det är således viktigt – kanske avgörande – för att upprätthålla motivation och kärlek till sporten.
Fighters har precis som andra människor olika preferenser. Vissa har inga problem med att, under långa perioder, dela rum med främmande 20-åringar för att kunna träna på tex Tristar. Andra är inte beredda att göra det. Att vara iväg ifrån familj är också något som påverkar fighters väldigt olika. Om priset för vistelsen är vantrivsel och dåligt mående är det sannolikt inte värt det. Det mesta av vad supergym har att erbjuda kan man dessutom få tillgång till även utan att korsa Atlanten.
Är det då nödvändigt att söka sig till ett supergym för att nå toppen? – Nej, det är det bevisligen inte. Det kan självfallet vara nyttigt att få tillgång till fler duktiga sparringpartners och coacher. Men det går att få även utan att träna långsiktigt på ett supergym. Av UFCs 12 nuvarande titelhållare är det 3 stycken som tränar på, eller är kopplade till, ett supergym. Tyron Woodley tränar på Roufus Sport, men är fortfarande kopplad till American Top Team. Amanda Nunes tillhör även hon American Top Team. Daniel Cormier tränar sedan många år på American Kickboxing Academy. Övriga 9 titelhållare tränar på små eller medelstora gym.
Vi ska inte gå så långt som att påstå att supergymmens tid är förbi. Men det är definitivt så att många av de fördelar de hade för ca 5 år sedan idag har utjämnats. Detta genom att idéer och system spridits till och implementerats på gym runt om i världen. Faktum är att man på sina håll kan skönja en motsatt trend, dvs att fighters väljer lite mindre team. Troligen pga att man föredrar det nära samarbetet och de familjära relationer som skapas i mindre grupper.
Nästa gång någon påstår att Alexander Gustafsson garanterat hade varit världsmästare bara han hade flyttat till USA och tränat på ett supergym, ta det då för vad det är. En önskan om att det ska gå bra för Alex – en tämligen naiv och oinformerad önskan. En önskan hos någon som sannolikt inte känner Alex och inte heller är särskilt insatt i hur modern mma-träning bedrivs.
______________________
Text: Frasse